Jag tycker inte om Twilightfilmerna som de flesta vet. Tvåan var mycket bättre än ettan men det är fortfarande ingen film som är jag är speciellt imponerad över. Jag stör mig som fan på Kristen Stewart som spelar Bella, varför ser hon så dryg ut? Varför ser hon så äcklad ut? Varför ser det ut som att hon har en pinne i röven?

"Läs böckerna då" säger folk då, med all rätt. Böckerna är ju till 80% alltid bättre än filmerna. Så nu har jag läst ut de två första böckerna i serien och detta är vad jag har kommit fram till:

Bella är sjukt egoistisk och bryr sig bara om sig själv. Hon är emo och gnäller om hur jobbigt hon har det hela tiden. Man kan hoppa fytio sidor och den enda man missar är lite gnäll. Jag mår dåligt av att läsa om folk som hela tiden tycker synd om sig själv och aldrig kan se något positivt. Bella kan jämföras med alla statusuppdatering på facebook där folk klagar på hur mycket deras liv suger. Som om jag bryr mig.

Vad är egentligen bra med böckerna?
Alla säger att det är så mycket fantasi, att de inte fattar hur författaren kommer på alla saker. Vadå alla saker? Att vampyrer glittrar i solen? Är det fantasi? Jag tycker att boken är fylld med klyschor och 90% av allt är förutsägbart. Vill ni ha fantasi, läs Harry Potter. Där har ni fantasi.

OM man bara ser boken som en fånig kärlekshistoria i samma anda som Romeo och Julia. Det vill säga väldigt klyschig och fylld med overkliga kärleksförklaringar. Ok. Då är det helt okej. Men att folk seriöst kommer och säger att detta är de bästa dem läst. Då undrar jag om ni överhuvudtaget läst något i era liv.

HÄR DÄREMOT har vi något som är förjävla roligt:

- you're like a drug to me, like my own personal brand of heroin
- oh my god, are you twelve?