Trött som ett isbjörns rövhål



Justde mitt hår blev ju svart också ja. Ska försöka leva med det.

Fick veta att Edith, ni vet, världens bästa surtant har dött. Det gjorde lite ont, faktiskt. Hon var ju trots allt bäst. Jag ska ju bli som henne, och jag har ju till och med döpt en katt efter henne. Det säger väl lite om hur awesome hon var! Men det räcker inte, jag ska döpa en gata efter henne! Vänta bara. Här får du en liten låt Edithan:

Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Lalalalalala...

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt




RIP

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0